Hur känns det att komma hem?

Fick en fråga denna morgon som undrade hur det kändes att få komma hem och lämna livet här i USA, tänkte svara på den nu för just nu är mina tankar en enda stor mess lol...
 
Men såklart känns det både bra och dåligt. Bra för jag saknar min familj och mina vänner så otroligt mycket. Ska bli skönt och komma hem och få garanterad stabilitet, haha makes sense?? Ne men man vet ju vilka man har där hemma så det är ju inte som när det var att åka hit, då allt var nytt. Känns bra att komma hem till Sverige också, innan jag åkte såg jag bara allt som var negativt i alla aspects. Gillade varken Örebro eller Sverige för den delen heller, ville bara därifrån. Sen nu när man varit här inser man hur bra landet och staden är. Ska bli skönt att komma hem till en mer slowpaced lifestyle. Inte för att beach livet här är fast paced men ni fattar, det är en stor och utspridd, ibland opersonlig stad. Ska bli skönt att komma hem till lilla landet lagom. Man uppskattar sitt land väldigt mycket när man får perspektiv, jag har inte bara fått se delar utav USA och Los Angeles utan även hela världen! Jag har träffat folk från alla möjliga länder. De flesta EU länder men oxå Japan, Sydamerika, Saudiarabien osv osv. Alla länder har sina pros and cons och man delar med sig utav sin kultur vilket är väldigt intressant. Jag är glad att jag är född i Sverige. För Amerikaner är Sverige nästan sett som ett utopia, med gratis sjukvård, utbildning, rätt till att uttrycka oss hur vi vill osv osv. Man tänker inte på det själv för det har alltid varit så, man vänjer sig.
 
Och när vi ändå pratar om vanor så kan man ju säga att jag vant mig väldigt mycket vid LA och Redondo Beach efter 9 månader. Känslan jag haft de senaste tre veckorna har varit väldigt konstig, den går knappt att beskriva. Men det känns som att jag bott här hela mitt liv, och att sverige är typ ett tidigare liv, och att jag ska åka härifrån och det kommer bli jättekonstigt. LA och Sverige är väldigt olikt när jag tänker efter, men ändå ganska likt. Men det känns kul att komma hem och ta med sig av denna kultur, iallafall känns det kul för tillfället, vi får väll se hur det blir. Självklart kommer det bli annorlunda på många olika sätt som jag både uppskattar och fasar. Jag har jättemycket vänner här nu som jag ej vill lämna, skolan, lärarna, vädret, sullivans, min pojkvän. Det jag är mest orolig för eller the main reason till varför jag är så kluven är för att jag inte vet när jag kommer se alla dessa människor och ställen igen. Sullivans kommer i sommar till Sverige så det känns kul, men alla vänner, utspridda över hela världen? Det är inget dåligt, bara en anledning till o resa men åh vad jag kommer sakna dem. Saknad är en bra och dålig känsla. Bra för att man har någon att sakna, inte alla som har en bra tjejkompis eller en pojkvän att sakna. Och dålig för man vill bara ha den personen där och nu när man känner för det. När man mest behöver en persons åsikter eller hjälp så går den inte att få lika tillgängligt. Det är jobbigt. MEn meen mest är jag ledsen för jag vet inte om jag och Tae kommer ses igen, jag hoppas att han kan komma o hälsa på i Sommar, det är typ min högsta dröm för tillfället, hade varit sjukt roligt, men sen frågar alla: ja men efter det då? asså jag vet väll inte!! håll käften typ hahaha... Ne men antar att that's life, vi får väll se. Det är tråkigt men samtidigt, jag har haft världens bästa resa här. Överlag aldrig några major problems, massor utav minnen, frihet i en utav världens största städer.
Jag har lärt mig otroligt mycket inser jag nu, vissa stunder känns det som att jag inte lärt mig ett piss men jag har verkligen det. Har blivit bättre på språket, lärt mig hur man skaffar vänner (ok lät ju jättekonstigt, men när jag tänker efter har jag aldrig vart i den här situationen förut när man inte känner någon), hur man lever the cali lifestyle, lärt mig om världen, lärt mig om livet, lärt mig att köra bil i LA (åh vad rädd jag var i början och nu kör jag som en boss), lärt mig mycket om mig själv och andra.
Men ja, just nu känner jag mig ganska klar med Californien för denna gång, har sett i princip allt jag velat se, upplevt att jag velat osv. Det enda är att jag inte vill lämna människorna här, önskar jag kunde ta med mig dem. Nu vill jag åka hem och försöka gå ner i vikt (hahaha), rida, FESTA, träffa vänner, hänga med familj o släkt och bara njuta utav vad Sverige har o erbjuda. När jag tänker efter, visst jag har haft mina up and downs i skolan o livet här men med tiden så inser man hur lite saker o ting spelar roll. Det verkar vara sådana stora grejer innan man gått igenom det, sen efteråt så äre ingenting. Har sådana saker pågår just nu, som jag oroar och skrämmer upp mig själv för. men kortfattat så känns det skönt och tråkigt, det enda jobbiga är att inte veta hur framtiden kommer bli, men det är ju lite spännande oxå.
 
 

Kommentarer
Sandis säger:

<3

Svar: <3
Jennifer Falk

2014-05-12 | 22:01:48
carrooo säger:

assså vi ska göra så mycket kuuuul <33 saknar dig så jag blir galen snart

Svar: saknar dig med, supernära nu!!
Jennifer Falk

2014-05-12 | 22:31:55
Ebba Ekorre säger:

Längtar efter dig min fina Ferris! Puss o kram

Svar: Åh jag oxå ebbiz!!! Saknat dig supermkt!!!
Jennifer Falk

2014-05-12 | 22:49:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback